Nu är det snart dags att välja kalender för 2012. Utbudet är stort och även i år finns det en rad ”Gubbkalendrar” att välja på. Just den här typen av kalendrar har genom åren blivit allt vanligare och gubbarna i Ränningsvallen i Härjedalen var de första i Sverige. Det var även de som satt standarden eller mallen för hur man bara på kul posera lättklätt i vardagsmiljö. Att vika ut sig ”bara på kul” är ett privilegium gubbar har för det gäller inte för kvinnor eller den yngre generationen, där är det snarare tabubelagt

Det är svårt att inte dra på munnen åt alla finurligheter som gubbarna hittar på för att dölja sitt kön när de nakna poserar i isande kyla eller i sommargrönskan. Det kan vara med hjälp av bananklasar, dragspel, tuppar, potatisar, stegrande skoters med mera. Uppfinningsrikedomen är stor och för att förstärka potensen är det vanligt med knivar, vapen, motorsågar eller fordon med starka hästkrafter som bildförhöjare. Näcken pastischer är också återkommande, men i de bilderna får näcken traktera musikinstrument som kan dölja könet. Att männen själva är övertygade om bildernas attraktion går inte att ta miste på. Självförtroendet hos dem lyser i varje bild oavsett om man bläddrar i en polis-, brandmans-, bonde- eller byalagskalender.

Motsvarigheten finns också med kvinnliga modeller och Alexandra Charles, ”Svenska Kalenderflickor” har med åren blivit en klassiker. I år är det flickfotografen Bingo Rimér som stått bakom kameran och årets ”flickor” är: Nyamko Sabuni, Zinat Pirzadeh, Lill Lindfors, Eva Funck, Tina Thörner, Bea Szenfeld, Mai-Lis Hellénius, Jessica Andersson, Katerina Janouch, Vocalettes, Susanne Delastacia, Mari Jungstedt, Viktoria Helgesson, Kjerstin Dellert och Alexandra Charles. Men självklart ställer de inte upp ”bara på kul” utan de gör det i välgörenhetens tjänst. Och visst går det att samla in pengar genom att visa hud men att försöka göra avklätt och utvikt rumsrent med ålderns patina och i välgörenhetens namn är patetiskt. Det nostalgiska skimret över den ratade pinuppan som nu snart 50 år senare görs rumsren känns solkig. Att det dessutom är samma årgång då som nu på kvinnorna som viker ut sig gör den där fadda känslan tydlig.

”Svenska Kalenderflickor 2012” frontas av Susanne Delastacia i en klassisk pinuppa klädsel och pose. Flirten med de ratade kalendrarna kan inte bli tydligare. Men hon är en av de mer lättklädda kvinnorna i årets kalender så en förändring i bilduttryck verkar vara på gång. Det välkomnar jag.

Likheterna mellan kalendrarna sträcker sig till att det är samma åldersgrupp av män och kvinnor som viker ut sig. Men männen visar mera hud, är stolta över ålderns bukfett och rynkor medans kvinnorna döljer det kroppsliga åldrandet. På så sätt speglar dessa kalendrar bara den gängse normen att män förblir sexiga och attraktiva livet ut. Kvinnorna däremot måste till varje pris försöka behålla ungdomens attraktion och fräschhet genom att dölja åldrandet. Namnen på kalendrarna förstärker också detta faktum då de mogna kvinnorna viker ut sig under samlingsnamnet ”flickor” medans männen viker ut sig i yrkesfack eller som ”gubbar”.