Jag har läst Ebba Witt-Brattströms nya bok ”Å alla kära systrar!” och blivit fylld av den glädje och optimism som den förmedlar. Det känns som man fått en välbehövlig ny injektion av ett vaccin som för länge sedan långsamt lämnat kroppen. Och det är väl precis det som har hänt, kvinnorörelsen under tidigt 70-tal var en positiv och glädjefull kamp där tron på en förändring var självklar. Just det där självklara är ju inte så enkelt i dag, att bara kalla alla kvinnor för systrar är en omöjlighet liksom att samlas under ett gemensamt tak. En utveckling som jag ser som självklar ur perspektivet att 70-talets kvinnorörelse var en rörelse där alla utbildades efter vägen. Ebba Witt-Brattströms beskriver det som ett barfotauniversitet där kvinnorörelsen var tvungna att finna all kunskap själv. Jag är jätteglad för att de gjorde det, för att de kämpade och för att de delade med sig. Men självklart stannar det inte där för kunskap föder nyfikenhet, nya idéer och nya kunskaper och det är väl därför vi har nästan tröttsamt många feministiska grupperingar i dag, som till exempel marxistiskfeminism, särartsfeminism, likhetsfeminism, anarkafeminism, radikalfeminism, socialistiskfeminism, queerfeminism, analytiskfeminism, kontinentalfeminism, pragmatiskfeminism, psykoanalytiskfeminism, postmodernfeminism, liberalfeminism, dual-systems theory, feministisk filosofi, folkhemsfeminism, statsfeminismen, läppstiftsfeminism, feministiskt initiativ, antifeministiskt initiativ och så vidare. Men alla dessa grupper och röster ger också spänning och utveckling inom området. Så jag tycker gott man kan säga att feminismen blomstrar som aldrig förr och det tack vara Ebba Witt-Brattström och hennes ”systrar”.

Men detta perspektiv får inte något genomslag i boken ”Å alla kära systrar!” som snarare bara hyllar 70-talets kvinnorörelse och blickar kritiskt på utvecklingen efter den. Synd då ett uns av närmande hade varit klädsamt och säkert också öppnat upp för den inbjudan som boken också verkligen är. För det är en inspirerande, snygg, rolig kampbok som både ung och gammal borde läsa. De unga för att få upp ögonen och reflektera över att kvinnlighet är så mycket annat än den bild som media pådyvlar oss och de gamla för att minnas en angelägen tid. ”Å alla kära systrar!” är en viktig bit av vår historia och utan 70-talets kvinnorörelse med Grupp 8 hade vi inte varit där vi är i dag. Det var de som banade väg, agiterade, demonstrerade skrev och inte minst sjöng ut sitt budskap om rätten till dagis och abort, de var de som förde sexualbrott, arbetstidsfrågan och rättvisa löner upp på agendan. De var helt enkelt en rörelse som verkade på alla plan i en till synes evig orubblig fest. Sjuttiotalets ”systrar” var stolta och med all rätt bör de fortfarande vara det precis som dagens feminister. Jag önskar bara att alla också kunde samlas åtminstone under en liten paroll som till exempel den utmärkta, ”halva makten, hela lönen!”

Läs boken och låt dig bli inspirerad!

Författare: Ebba Witt-Brattström
Titel: Å alla kära systrar!
Förlag: Norstedts