
Jag kände redan när Daniel Alfredson fick uppdraget att regissera ”Flickan som lekte med elden” en viss oro. Han har ju inte lyckats imponera på mig tidigare utan har snarare känts som en schablonernas och klyschornas regissör. Att han också fick en snål budget och snabbt fick tänk om från tv-format till film spädde dessutom på min oro. Och vad händer! Filmen får minst sagt ett ljumt bemötande av kritikerna. Fredrik Strage i DN som jag litar på skriver: ”Flickan som lekte med elden” känns till stora delar som en vanlig svennethriller, en sådan som du inte gillar men inte heller orkar stänga av när den visas i tv en söndagskväll.”…” Visuellt känns det mer som en reklamfilm för Stieg Larsson-stadsvandringar än som en thriller. Mörkret och ondskan, som var ständigt närvarande i den första filmen, dränks i ett lattesörplande gemyt.” Hynek Pallas, SVD: ”Liksom i andra svenska genrefilmer beter sig skådespelarna som om de drog in extrapengar på fikarasten. Det är trist att behöva vrida sig i skam när någon som Lena Endre öppnar munnen. Värst är den konstanta mattan av förprogrammerad stämningsmusik – ömsom romantisk, ömsom dramatisk. I en ödesmättad scen tycker jag mig faktiskt höra syntetiskt dånande kyrkklockor. Det hör hemma i en billig tysk tv-serie, inte i en biosalong.” Miranda Sigander, Expressen: Även om den tar sig i slutet känns det mer som en lagom söndags-Beck än en dramatisk storfilm. Aftonbladets Jens Peterson gillar däremot filmen och kallar den en fullträff, se där! Vad alla kritiker är ense om är i alla fall att Noomi Rapace gör en storartad skådespelarinsats. Hon ”ser så hård ut att man till och med köper att en liten emotös gör slarvsylta av jättekarlar. Men inte ens hennes karisma, eller en generös dos flaterotik, kan rädda en så klichédrypande film.”
Varför blir det så här? Vågar vi i Sverige inte satsa på ett filmberättande som inte är mallat och schabloniserat? Vi har ju duktiga filmberättare som Mikael Marcimain tillexempel.
Etiketter: Daniel Alfredson, emotös, Flickan som lekte med elden, Fredrik Strage, Hynek Pallas, Jens Peterson, Lena Endre, Lisbeth Salander, Michael Nyqvist, Mikael Blomkvist, Mikael Marcimain, Miranda Sigander, Niels Arden Oplev, Noomi Rapace
Kan ju ha att göra med den rådande vurmen för ‘traditionellt’ berättande i kombination med otillräcklig budget och kommersiellt hänsynstagande åt turism- och exportrådshållet till.
Hej,
Jag har just varit och sett ”Flickan som lekte med elden” och du och jag är nog inne på ungefär samma linje..
Tycker att trilogin var väldigt storslagen när jag läste böckerna. Allt som Stieg Larsson lyckats fånga i ord går helt förlorat på bioduken.
Tyvärr..
Kolla gärna in min blogg om du vill veta mer om mina tankar kring filmen.
Tack och hej!