En orakade armhåla

Silvana Corsini i Pasolinis Mamma Roma

Tänk att en kvinnas orakade armhåla kan skapa en sådan debatt. Det är ju inne med naturligt och närodlat!

Frida Kahlo

Gustave Courbet                                    Julia Roberts

“The Woman in the Waves”

DN   SVT   2   3   SR   Arga Klara   Hann Friden  med flera

Etiketter: , , , , ,

5 kommentarer till “En orakade armhåla”

  1. 2000aldrig skriver:

    Dagens i-landsproblem: Håriga armhålor

    Bilden av vilka som förfäras av kroppsbehåring

    http://bit.ly/zXOtvH

  2. Carro skriver:

    Jag förstår inte att folk orkar bry sig.

  3. vladimir oravsky skriver:

    BREV 15:
    Tjabbarang Sandra, än en gång!
    Du ska bara veta vad jag skrattade när jag läste ditt brev där du beklagade dig över att du skurit dig när du rakade benen och att du inte vågade gå ut på grund av det. Det är ju löjligt. Något så fruktansvärt, fullkomligt löjligt.
    Att inte våga visa sina klubbor när de inte är plockade och inte heller när de är det. Du kan ju lika gärna amputera dem om du inte vågar stå för dem.
    Jag fattar inte varför vi tjejer rakar våra ben överhuvudtaget. Vi rakar oss ju inte på huvudet vilket vore mer praktiskt med hänsyn till all den tid det tar att få peruken i ordning. Och jag har aldrig sett någon kille raka sina ben, förutom vår granne Frank Fish som förklarar det med att ”ingen någonsin sett en hårig fisk”. Det stämmer ju i och för sig. Frank är lite konstig och jag är väldigt glad att han inte heter Frank Elefant, för då skulle han säkert sitt namn troget gå med snabeln utanför och hamna i finkan för ”förargelse-väckande beteende”.
    Varför förresten, är det just kroppsbehåringen som ska skilja oss tjejer från killar? Till och med håret i ansiktet, såsom ögonbryn och ögonfransar.
    Jag ringde till Pucko en dag och sa ”Hej Pucko” när han svarade. Jag sa det på ett sätt som gjorde att han förstod att det fanns en hel del att hämta hos mig. Killar har nämligen något hormon eller vad det nu är för något som kan lukta sig till kvinnohonung även genom Telias krångliga ledningar.
    ”Kattis?”, frågade han försiktigt.
    Jag hade en avsikt och därför var jag tvungen att vara snäll mot honom.
    ”Ja, om det inte är min döda tvillingsyster så är det nog jag”, avslöjade jag mjukt.
    ”Vad kul att du ringer”, sa han.
    Killar har inte mycket fantasi måste jag säga. När säger en tuff tjej till en korkad kille att det var roligt att han ringde? Aldrig. Åtminstone inte på bio.
    ”Ja, jag var ju tvungen att ringa dig, eftersom du inte ringer mig”, bekände jag.
    ”Jag trodde att du hade dumpat mig”, stammade Pucko.
    ”Du är så dum, Pucko!”, sjöng jag uppmuntrande. ”Varför skulle jag det? Ge mig tio orsaker!”
    ”Tio orsaker?”, bekymrade sig Pucko.
    ”Jag skojar. Har du ingen humor? I så fall har vi hittat orsak nummer ett”, anklagade jag med en skämtsam ton.
    ”Visst har jag humor”, menade han.
    ”Visst har du det. Jag brukar skratta åt dig”, retades jag kärleksfullt.
    Pucko var jätteglad över att vi polade ihop igen, men han var något mindre glad över idén att han skulle gå med rakade ben och plockade ögonbryn medan jag skulle gå med mina håriga pipor och vildvuxna tittgluggar.
    ”Varför är detta nödvändigt?”, undrade han.
    ”Kvinnokamp!”, avslöjade jag. ”Detta är en riktig kvinno¬kamp. Inte den som morsan kör med att alltid säga svart när pappa säger vitt eller se vargar där pappa ser får.”
    ”Men vad har jag med kvinnokamp att göra?”, jämrade sig Pucko.
    ”Du vill ju komma innanför mina byxor, och kvinnokamp är sexigt”, förklarade jag.
    ”Är vi ihop ifall jag rakar mina ben?”
    ”Ja, men det räcker inte med bara en rakning.”
    Pappa har sagt att kvinnor har ett maktmedel som killarna inte har och att makten ligger i deras lilla låda. Så varför inte utnyttja den? Män utnyttjar sin hjärna (den lilla de har), sin röst, sina muskler, sitt allt, för att komma åt det de vill, så varför ska då vi tjejer avstå från att använda vår lilla låda när det är just där vi är så överlägsna de lådlösa stackarna? Det vore ju urkorkat. Kan vi lägga ner någon genom några enkla tricks med vår trollerilåda, så låt oss trolla!
    Det tog slut med Pucko. Han påminde mig om min morsa. Kanske var det därför som hon inte gillade honom, för att hon såg sig själv i honom. Han var ju lika mesig och hans ben var lika slätrakade. Så en dag sa jag till Pucko: ”Nästa gång du ser att jag har rakat mina ben, så betyder det att det är slut mellan oss. Åtminstone för den här gången. Hajar du? Inga mer besök eller påringningar, bara slut. OK?”
    Han nickade. Jag har aldrig sett någon vara så intresserad av mina ben som han blev efter det. ”Vad fina håriga ben du har”, sa han till mig som om han försökte förföra en spindelhona.
    ”Det är för att jag gillar dig så mycket”, svarade jag, efter¬som man inte ska låta någon plågas i onödan. På kvällen klädde jag av mig och tänkte raka mina ben, när jag plötsligt kom på ett gammalt ungerskt recept: Jag skulle bränna bort hårstråna.
    Jag tände ett stearinljus och närmade mig mina ben. Hårstråna smälte samman och det luktade koncentrations¬läger, men när jag drog med handen genom det brända landet så var jag mycket nöjd med resultatet. Jag kastade mig över det andra benet, men vad jag inte tänkte på var att håret på huvudet var minst lika lättantändligt som det på benen. Faktiskt mer. Rena Hiroshima.
    Nu är mitt hår lika långt som innan olyckan, och det tog mindre än två år för allt hår att växa ut igen. Jag hade tur, det behövdes ingen transplantation. Jag tror inte på att ödet bestraffade mig för att jag utnyttjade Pucko i min kvinno¬kamp, jag tror faktiskt inte på skrock ett dugg. Men man kan aldrig vara säker och det kostar ingenting att gardera sig med en tvåa eller kryss. Så jag bad Pucko om ursäkt.
    ”Varför det?”, förvånade han mig med sin fråga. ”Det är riktigt kul att raka sina ben.” Han gick till det öppna fönstret och visslade. Sedan vinkade han. Och Frank Fish vinkade tillbaka.
    Så Sandra, jag tycker inte att du ska låta några mikroskopiska rispor på dina fenor hindra dig ifrån att gå ut. Du ska bara simma lugnt.
    Snibblisnobb och kram!
    /Håriga Kattis
    P.S. Jag bifogar en dikt från min fars samling. Den här ska vara sexualpolitisk:

    ”Det finns röding, lax, sik, abborre och gädda
    Och det finns fiskpinnar
    De fångas av fiskare;
    Svenskar sikher och finnar.
    Rödingen har fenor, laxen har stjärt, siken har gälar
    Men fiskpinnen är bäst, den har ingenting kvar
    Varken fenor eller stjärt, sågar kaviar.
    Låt fiskpinnen simma fritt i akvariet!”
    Från boken DUMMA BYXA UT OCH GÅ NÄR MAN NAPPAR PÅ EN TÅ : en bok för tjejer och kvinnor

  4. PJAK skriver:

    Finns det inget viktigare att oja sig över?

  5. Linda skriver:

    Vackra pinglor hela högen där!!

Lämna en kommentar

WP-SpamFree by Pole Position Marketing

Currently you have JavaScript disabled. In order to post comments, please make sure JavaScript and Cookies are enabled, and reload the page. Click here for instructions on how to enable JavaScript in your browser.