.
Efter skottdramat i Gamla Stan rullar debatten om Bloggsfärens trovärdighet, ska man lita på bloggare eller inte? Ska bloggare få droppa namn hur som helst och så vidare.
Självklart ska man inte lita på en blogg och det finns ingen som helst anledning att vare sig kräva eller förvänta sig att journalistiska regler ska gälla i bloggsfären. Det är ju ett fritt forum som handlar om varje människas rätt att uttrycka sig och har ingenting med traditionella medier att göra. Så man får väl snarare se bloggsfären som en värld där historier görs om till det ”bättre” och där trovärdighet måste byggas upp precis som vid ett vanligt samtal människor emellan.
I går såg jag tillexempel på sajten boktipset.se att Kristina Wiklundh, Carina Lundberg Markow och Ulla Sätereie har Carina Rydbergs bok ”Främlingarna” i sin bokhylla. Först blev jag glad då jag väntat på boken men efter lite efterforskning så visar det sig att boken inte har kommit ut ännu. Carina Rydberg skriver själv i en kommentar på bokhora om anledningen till varför hennes boksläpp har blivit fördröjd, så den uppgiften tar jag som en sanning… Men det är klart att även den kommentaren kan vara en bluff och det är ju också självklart att hela boktipset.se kryllar av mer eller mindre sanningsenliga användare. För alla uppger säkert där precis som vid kaffebordet att de har läst alla ”måste” böckerna. Sådana lögner har ju genom tiderna bara gjort människor mer intressanta så varför skulle boktipset.se vara ett undantag? Men den här bilden ifrån boktipset.se kanske just därför är en bra bild av hur hela bloggsfären fungerar.
Så jag säger bara Grattis! Kristina Wiklundh, Carina Lundberg Markow och Ulla Sätereie för att ni är de första om fått läsa Carina Rydbergs bok och rankat den till ett snittbetyg på en svag fyra. Ett betyg som alltid går att försvara…
Jag däremot fortsätter att vänta på att boken ”Främlingarna” ska komma ut och Carina Rydberg skriver ”Den kommer – var lugna för det.”
.
Baksidestext: ”Skriver detta i ett slags försök att förstå. Om någon läser dessa rader, ska de inte betraktas som bekännelse, inte heller som en ursäkt. Det verkar som om varje försök jag gör att leva ett vanligt och normalt liv är dömt att misslyckas. Egentligen borde jag skratta åt det. Här sitter jag nu, i natten, och fortfarande står eldningstunnan på tomten och ryker, och det slår mig, att om Siv inte är död, var finns hon då?
Hon måste vara död. Någon tog henne, tog hennes avkomma.
De tycks finnas överallt nu – främlingarna.”
Elisabeth har funnit ett gömställe i ett ensligt beläget hus på landet. Hon odlar i trädgården och är fast besluten att inte tänka på det som varit. Hon störs bara av väninnan Siv, som hon försöker hålla kort. Men en natt blir hon vittne till ett egendomligt ljusfenomen och nu bryts stillheten omkring henne. Det börjar växa på ett onaturligt vis i hennes trädgård och hon tycker sig skymta sin döde älskare. Och vad är det som händer med Siv?
Främlingarna är en berättelse om hur det förflutna vänder tillbaka och konfronterar huvudpersonerna med de erfarenheter och handlingar som gjort dem till vad de är – en suggestiv roman som på ett spännande vis kombinerar det psykologiska dramat med science fiction-genren.
