Varför är morgontidningen så tunn på sommaren när man vill att den ska vara tjock och välfylld och räcka länge? Och varför ska ett uppslag alltid vara en sommarföljetång? Jag avskyr det där småduttandet att bara få en lite portion varje dag av en bok. Bara för det ser jag rött bara man nämner författarparet Kepler eller Alexandra och Alexander Ahndoril… Så alla tidningsmakare håll fanan högt även under sommaren, världen står inte stilla bara för att det är semestertider.
Jag har följt Maciej Zarembas artikelserie om mobbning i DN och varje artikel är värd att läsas av varje vuxen människa i Sverige. För mig blev det verkligen en ögonöppnare, för även om jag känner igen en del situationer som beskrivs har jag inte velat förstå hur grymma vi människor är. Att vi dessutom blundar för vår egen grymhet och bara pratar om mobbning som ett problem bland barn och skolungdom är skrämmande. Vi vet ju att barn inte gör som de blir tillsagda utan som de vuxna gör. Varför gäller inte den kunskapen vid vuxenmobbning? Eller varför finns det inte en handlingsplan på varje arbetsplats som träder i kraft om någon blir utsatt för mobbning där? Vem bär ansvaret och vart kan den anställde vända sig? För alla andra arbetsskador vet man vad som ska göras och vilken behandlig man har rätt till. Läs artiklarna, vi kan alla behöva vakna till inför det här problemet. På sajten Vuxenmobbning.com kan man få stöd om man blivit utsatt för mobbning.
Mobbning förekommer inom alla områden i samhället. Statistiken visar dock att det är något vanligare i den offentliga sektorn. Särskilt drabbade är de människa vårdande yrkena inom vård, skola och omsorg.
- Det är arbeten som är oerhört krävande, där stressen hela tiden är stor. Man är ständigt i kontakt med andra människor och det finns nästan aldrig möjlighet att vara i fred. Det gör att konflikter lättare uppstår, säger Anna Wigforss.
Det är också detta som är förklaringen till att kvinnor i större utsträckning drabbas av mobbning. Kvinnor arbetar nämligen i högre grad än män i branscher som är mobbningsutsatta, enligt arbetsmiljöverkets statistik.
”De skrattade bara.” Så berövades Safet sitt människovärde
Fritt fram i Sverige. Men brottsligt i Frankrike
”De skiter i vilket” – Så sviker vi de mobbade
I går i DN såg jag en notis med rubriken ”Nu styr kvinnorna teatrarna”. Där står att andelen kvinnliga teaterchefer nu överstiger antalet manliga på landets institutionsteatrar. Den här ordningen är ny, kvinnor i ledande ställning har aldrig förr varit i majoritet på de svenska sceninstitutionerna. Nu är de det både på chefsposter och som ansvariga för det konstnärliga ledarskapet. Kul tänkte jag och förutsåg att det här berodde på vanlig hederlig konkurrens där bäst lämpad får jobbet oavsett kön. Men så enkelt var det inte, för orsaken till att kvinnor är i majoritet är dels ”lyckade ledarskapsutbildningar och politisk vilja – men också att de statliga anslagen har minskat under det senaste decenniet. När pengarna försvinner gör också männen det – och lämnar plats till kvinnorna”. Se där! Kanske DN spekulerar lite vilt i den här notisen men sambandet är onekligen intressant. Så nu skulle jag vilja veta var de här männen som lämnat de numera olönsamma teatrarna har tagit vägen. Någon som vet?
DN:s källan är Riksteaterns nättidning.
Carina Rydberg spanar på Pirate Bay i DN idag och hon gör en intressant iakttagelse under ett seminarium om upphovsrätt som hon är med på. I entrén till biografen som seminariet ska hållas i ligger en ”stor hög med vykort, och på vart och ett av dem finns en värdekod. Det är Film2home som bjuder på gratisfilm. Det är bara att ta vykort, knacka ned koden och trycka på ”Spela filmen nu”. Denna hög med kort är till synes orörd. Ingen besökare – inte ens piraterna – har brytt sig om den.” – skriver hon.
Jag undrar i mitt stilla sinne när jag läser de här raderna om det är själva nedladdningen som är poängen. Ett samlande och hamstrande inför…? För det kanske är så att mycket av de som laddas ner aldrig lyssnas eller tittas på. Det är bara produkter för arkivet.
Nu är debatten igång igen om de unga modebloggarnas makt. Den här gången var det Alex Schulman som startade den genom en artikel i DN. I den klumpar han ihop hela bloggsfären till en homogengrupp där unga flickor som skriver om dagens outfit dominerar. Självklart avfärdar han den också som ointressant.
Efter det rasar debatten i både ”gammelmedia” och bloggvärlden och många skriver återigen att de kvinnliga bloggarna har makt. Men vad är det för makt det är frågan om? Jag förstår faktiskt inte vad den makten består i. För bara för att en blogg har många läsare innebär det ju inte att den utövar någon form av makt. Jag kan inte se någon större skillnad på modebloggar och traditionella veckotidningar. Självklart kan de påverka som stilmarkörer men så mycket mer än det handlar inte deras makt om. Det är också en värld som jag tycker vi ska vara glada för att den finns då unga flickor har hittat en arena att kommunicera i utifrån egna villkor. Men är man inte i den rutan själv så är det klart att det är en ointressant värld precis som så många andra världar är. Det är välockså i dessa världar som bloggarna har sin styrka i att det just kan gotta in sig i den egen värld och endast ha några få förtrogna som delar deras intresse där. Så i det perspektivet håller jag med Alex Schulman om att bloggsfären till största del är ointressant och helt utan makt. Jag tycker också att det här ständiga fokuset på modebloggare som en betydelsefullsfär som måste försvaras är minst sagt konstig. Ingen lyckas ju berätta vad det är som ska försvaras eller vilken makt de här bloggarna har eller utövar. Ingen försvarar veckotidningsvärlden med samma iver. Linda Skugge håller till och med ett brandtal för alla tjejer som bloggar som hon avslutar med en extra liten knorrig känga till den nyblivne pappan Alex Schulman: ”Välkommen till flickvärlden, Alex. Nu väntar ett liv med dagens outfit, polly, petshops, och Lady Gaga och pyttesmå stringtrosor.” Bättre kunde hon inte ha beskrivit den intressanta maktvärlden som modebloggarna sägs vara.
”Årets i särklass bästa politiska tal hölls inte på Almedalsscenen utan på Donners torg. Där, i gassande solsken, höll partiledaren för Feministiskt initiativ ett ångande anförande.
Tonfall, tempo, tilltal – formidabelt alltihopa. Och roligt. Som när hon sa att det inte är männen hon är emot, att hon tvärtom gillar män och avslutade: ”Själv är jag inne på min fjärde.”
Säga vad man vill om politiken, men visst har den politiska scenen blivit lite gråare sedan Schyman lämnade riksdagen.” – skriver Hanne Kjöller i dagens DN. Det är bara att hålla med, Gudrun Schyman är en rolig frisk fläkt som engagerar. Hon verkar också tro till 100% på det hon gör, något som hon är ensam om och som också gör henne trovärdig.
Gudrun Schyman lyckades också få utmärkelsen Veckans Mediemakthavare i Almedalen 2009 av TU (Tidningsutgivarna). Motivering var:
”Schyman har gjort storstilad comeback i Almedalen – hon kom, sågs och segrade. Med lika delar hjärta och hjärna har hon nått ut genom bruset och vunnit Almedalens kärlek.”
.
”Så, var hålls Cannes-festivalen i år?”
.
Christina Aguileras kommentar talar för sig själ och har redan gått till historien. Hennes kanske raka motsats är Charlotte Gainsbourg, den fransk-engelska aktrisen som var känd redan som spermie. Möt henne här i ett samtal med Helena Lindblad. De pratar om hennes roll i Lars von Triers film ”Antichrist” som är med i tävlingen om Guldpalmen i Cannes. En film som kritikerna i Cannes har sågat men som juryn tycks gilla.
.