I dag läser jag Mia Tottmars vardagsreflektion och hon har minst sagt en sur inställning till det mesta och vill läxa upp de flesta som är yngre än henne. Uppriktigt fattar jag inte vilket bemötande hon vill ha då hon inte ens kan ta vardaglig artighet som en fin gest. Men jag drar lite på munnen när jag läser eftersom hon bekräftar bilden av en riktig surkärring, och de brukar ju vara roliga att se på film. Fast de kanske inte är så roliga i verkligheten…
Funderar också lite över ordet tant som jag i dag förknippar med att vara inne då unga tjejer anammar tant attribut och hyllar det mesta som tanten står för. Och det finns också mycket som många värnar i dag som går att härleda till tanten, ta bara de här exemplen från Elin Eks bok Supertanten: långkok heter idag slow food, hemlagat heter närproducerat, snåla heter konstadseffektivisera, begagnat heter vintage, det man förr piffade upp pimpar man idag och när tanten gick på syjunta träffas ungtanterna på stickkafé.
