Inlägg märkta ‘Lisbeth Salander’
onsdag, 18 augusti, 2010
Nu är det klart det blir Rooney Mara som kommer att göra rollen som Lisbeth Salander i de amerikanska filmversionerna av Stieg Larssons milleniumtrilogi. Rooney Mara är ett helt nytt ansikte för mig och jag tycker att det är bra att man valt en relativt okänd skådespelare att axla rollen som Lisbeth Salander. Hon är ung (25 år) och har tidigare medverkat i tv-serierna Law and Order, Cityakuten och i nyinspelningen av filmen ”Terror på Elm Street”. Jag hoppas också att man inte klär henne lika utstuderat som i Noomi Rapace tolkning. För även om jag tycker att hon gjorde en bra Lisbeth Salander så var hennes klädsel en helt obegriplig gothic punk mix. Även de mest inbitna punkaren eller gotharen måste ha höjt på ögonbrynen av den åsynen… ja, en sämre klädsel på en person som helst vill vara osynlig kan jag faktiskt inte tänka mig.
David Fincher ska regissera de tre filmerna och inspelningarna startar nu i september i Sverige. Premiären blir till jul nästa år. Jag tycker det ska bli jätte spännande att se vad David Fincher hittar på med det här materialet och jag tro han har alla förutsättningar för att lyckas bättre än vad Daniel Alfredsson gjort. David Fincher har ju hantera ”mörkret” bra i tidigare filmer som till exempel Oscar-nominerad Fight Club. Har ni inte sett den så gör det.
David Fincher filmografi:
The Social Network (2010)
Benjamin Buttons otroliga liv (2008)
Zodiac (2007)
Panic Room (2002)
Fight Club (1999)
The Game (1997)
Se7en (1995)
Alien (1992)
Expressen SvD DN Fredrik Strage
Etiketter: Alien, Benjamin Buttons otroliga liv, Cityakuten, Daniel Alfredsson, Elm Street, Fight Club, Law and Order, Lisbeth Salander, Milleniumtrilogin, Panic Room, Rooney Mara, Se7en, Stieg Larsson, The Game, The Social Network, USA, Zodiac
Postat i Film | Inga kommentarer »
torsdag, 29 juli, 2010
Noomi Rapace om Lisbeth Salander
”Folk gillar sagor, hon är ju ett slags sagohjältinna. Och det är befriande med någon som aldrig gråter, aldrig talar om sig själv och inte för en sekund tycker synd om sig själv. Som aldrig är sentimental. För vi lever i en värld som på olika sätt är så genomkladdig av snyfthistorier, folk ”bryter ihop” under ”Let’s dance”-tävlingarna Lisbeth vågar. Hon säger ett stort ”fuck you!” till överheten. Hon sitter i ett förhörsrum och håller käften. Hon har en extremt stark viljestyrka och det blir en skön och viktig kontrast mot allt som är tvärtom i dag.”
Lady Gaga
”Jag ser det som att jag ger underhållningsbranschen första hjälpen för tillfället och jag tänker fortsätta ge mun mot mun tills den kräks och vaknar till liv.”
Etiketter: första hjälpen, fuck you, kräkas, Lady GaGa, Let's dance, Lisbeth Salander, nderhållningsbranschen, Noomi Rapace, sagohjältinna, sagor
Postat i Good Bad Girls | Inga kommentarer »
torsdag, 29 juli, 2010
Nu är det klart, det blir Daniel Craig som kommet att spela huvudpersonen Mikael Blomkvist i Hollywood-versionen av Stieg Larssons ”Män som hatar kvinnor”. Den brittiske skådespelaren ska även ha skrivit på för de två uppföljarna i succétrilogin. Vem som ska gestalta Lisbeth Salander är däremot inte klart ännu. Det är konstigt tycker jag och det verkar som att man i USA lägger större vikt vid Mikael Blomkvists roll än vid Lisbeth Salanders, det är precis som att det är han som är den främsta karaktären…
Den amerikanska versionen av ”Män som hatar kvinnor” regisseras av David Fincher.
Etiketter: Daniel Craig, David Fincher, Hollywood, James Bonde, Lisbeth Salander, män som hatar kvinnor, Mikael Blomkvist, Noomi Rapace, Stieg Larsson
Postat i Film | Inga kommentarer »
söndag, 10 januari, 2010
Jag kan inte låta bli att reta mig på Guldbagge priset ”Biopublikens pris” eftersom det är ett pris som är självskrivet årets största publika film. Alltså den film som filmbolagen satsat mest på och som följdriktigt visats på stora biografer i många städer. Andra filmer som kanske inte ens har nått ut till alla städer har inte en chans eftersom få helt enkelt haft möjlighet att se dem. I år kommer självklart ”Män som hatar kvinnor” att ta hem ”Biopublikens pris”, den kan möjligtvis bli utkonkurrerad av någon av de andra filmerna i Milleniumtrilogin. Det skulle inte förvåna mig om det blir alla tre filmer i Milleniumtrilogin som kommer att vara de nominerade i den här kategorin. Därför tycker jag att man ska se de här Guldbaggarna som skadedjur och utrota dem med hjälp av Anticimex. Eller helt tänka om och hitta andra vägar att visa film på. Film må vara bäst på bio men så länge mindre och smalare filmer räknas som olönsamma för biograferna är kanske inte biograferna det bästa för filmen.
Biopublikens pris
Biopubliken har fortfarande chans att bestämma vilken som är årets bästa svenska film. Omröstningen på www.biopublikenspris.se är i full gång där alla svenska långfilmer som visats på biograf kan nomineras fram till den 15 januari kl. 20.00. De tre filmer som fått flest röster går vidare till finalen under den direktsända Guldbaggegalan den 25 januari och avgörs genom telefonomröstning.
Etiketter: Anticimex, bio Guldbaggegalan, biografer, Biopublikens pris, Film, Guldbagge, Guldbaggenomineringarna, Guldbaggevinnarna, Lisbeth Salander, män som hatar kvinnor, Milleniumtrilogin, Noomi Rapace, Stieg Larssons
Postat i Film, Övrigt | Inga kommentarer »
onsdag, 30 december, 2009
Noomi Rapace om Lisbeth Salander
”Folk gillar sagor, hon är ju ett slags sagohjältinna. Och det är befriande med någon som aldrig gråter, aldrig talar om sig själv och inte för en sekund tycker synd om sig själv. Som aldrig är sentimental. För vi lever i en värld som på olika sätt är så genomkladdig av snyfthistorier, folk ”bryter ihop” under ”Let’s dance”-tävlingarna Lisbeth vågar. Hon säger ett stort ”fuck you!” till överheten. Hon sitter i ett förhörsrum och håller käften. Hon har en extremt stark viljestyrka och det blir en skön och viktig kontrast mot allt som är tvärtom i dag.”
Lady Gaga
”Jag ser det som att jag ger underhållningsbranschen första hjälpen för tillfället och jag tänker fortsätta ge mun mot mun tills den kräks och vaknar till liv.”
Etiketter: första hjälpen, fuck you, kräkas, Lady GaGa, Let's dance, Lisbeth Salander, nderhållningsbranschen, Noomi Rapace, sagohjältinna, sagor
Postat i Övrigt | Inga kommentarer »
fredag, 18 september, 2009
Jag kände redan när Daniel Alfredson fick uppdraget att regissera ”Flickan som lekte med elden” en viss oro. Han har ju inte lyckats imponera på mig tidigare utan har snarare känts som en schablonernas och klyschornas regissör. Att han också fick en snål budget och snabbt fick tänk om från tv-format till film spädde dessutom på min oro. Och vad händer! Filmen får minst sagt ett ljumt bemötande av kritikerna. Fredrik Strage i DN som jag litar på skriver: ”Flickan som lekte med elden” känns till stora delar som en vanlig svennethriller, en sådan som du inte gillar men inte heller orkar stänga av när den visas i tv en söndagskväll.”…” Visuellt känns det mer som en reklamfilm för Stieg Larsson-stadsvandringar än som en thriller. Mörkret och ondskan, som var ständigt närvarande i den första filmen, dränks i ett lattesörplande gemyt.” Hynek Pallas, SVD: ”Liksom i andra svenska genrefilmer beter sig skådespelarna som om de drog in extrapengar på fikarasten. Det är trist att behöva vrida sig i skam när någon som Lena Endre öppnar munnen. Värst är den konstanta mattan av förprogrammerad stämningsmusik – ömsom romantisk, ömsom dramatisk. I en ödesmättad scen tycker jag mig faktiskt höra syntetiskt dånande kyrkklockor. Det hör hemma i en billig tysk tv-serie, inte i en biosalong.” Miranda Sigander, Expressen: Även om den tar sig i slutet känns det mer som en lagom söndags-Beck än en dramatisk storfilm. Aftonbladets Jens Peterson gillar däremot filmen och kallar den en fullträff, se där! Vad alla kritiker är ense om är i alla fall att Noomi Rapace gör en storartad skådespelarinsats. Hon ”ser så hård ut att man till och med köper att en liten emotös gör slarvsylta av jättekarlar. Men inte ens hennes karisma, eller en generös dos flaterotik, kan rädda en så klichédrypande film.”
Varför blir det så här? Vågar vi i Sverige inte satsa på ett filmberättande som inte är mallat och schabloniserat? Vi har ju duktiga filmberättare som Mikael Marcimain tillexempel.
Etiketter: Daniel Alfredson, emotös, Flickan som lekte med elden, Fredrik Strage, Hynek Pallas, Jens Peterson, Lena Endre, Lisbeth Salander, Michael Nyqvist, Mikael Blomkvist, Mikael Marcimain, Miranda Sigander, Niels Arden Oplev, Noomi Rapace
Postat i Film, Övrigt | 2 kommentarer »
torsdag, 17 september, 2009
Läkaren och psykologen Rigmor Robèrt dömer ut Lisbeth Salander som kvinna. När började man jämföra fiktionshjältar med verkligheten? Är det bara för att Lisbeth Salander är kvinna som hon inte får spelar hämnarrollen utan att dissekeras ner till minsta beståndsdel? För Rigmor Robèrt är ju inte den första att granska Lisbeth Salander. DN kritiker Nina Björk kom väl redan 2008 fram till att Lisbeth Salander är ett kontrollfreak med manliga egenskaper, en feminist av vår tid. Och sedan dess har hennes trovärdighet ständigt varit föremål för diskussion. Men Lisbeth Salander är ju ingenting annat än en hämnare.
Hon har alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk kvinnlig hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnarroll som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att hon inte är trovärdig eller kvinnlig. Det är bara samma gamla vanliga hämnarkaraktär i ett nytt ansikte, en kvinnas.
Lisbeth Salander och Tarantinos The Bride har många likheter. De har blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in för mycket i.
Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.
Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik, okvinlig eller feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.
Etiketter: Clint Eastwood, feminist, fiktion, könsneutral, kontrollfreak, Lisbeth Salander, Millennium trilogin, Nina Björk, Rigmor Robèrt, snygga bröst, Stieg Larsson, The Bride
Postat i Good Bad Girls | Inga kommentarer »
fredag, 15 maj, 2009
.
Det är klart att Frankrike med sin tradition som modets trendsättarland plockar upp Stieg Larssons Millennium karaktärs tuffa klädstil.
Tidskriften Libération ägnar hela 6 sidor åt Noomi Rapace och 8 sidor till ett modereportage i Lisbeth Salanders anda. Modellerna har tatueringar, smycken, linnen, motorcykeljacka, tajta smala jeans, breda bälten och grova kängor. Ibland förs tankarna till ett sadomasochistiskt mode vilket känns konstigt. Lisbeth Salanders sexliv kan ju tyckas ha vida gränser men att hon skulle njuta av SM är för mig helt otänkbart.
Svenskt mörker lockar fransmän
Etiketter: Lisbeth Salander, Millennium trilogi, Noomi Rapace, sadomasochism, sadomasochistiskt mode, SM, Stieg Larson, tatueringar
Postat i Design, Övrigt | 1 kommentar »
söndag, 10 maj, 2009
.
Nu kan den som vill vandra i Lisbeth Salanders fotspår. Det är bara att köpa Stadsmuseets helt nyproducerade karta och börja promenera. Den visar vägen till Lisbeth Salander lägenhet på Lundagatan som hon bor i tills hon köper en 21-rumslägenhet på Fiskargatan 9. Mikael Blomkvists vindsvåning med utsikt över vattnet och Gamla Stan på Bellmansgatan 1. Mellqvist Kaffebar på Hornsgatan 78 och tidningen Millennium på Götgatan. Men det är bara ett axplock från Södermalm som man faktiskt skulle kunna säga står för trygghet. De riktigt ruskiga händelserna och adresserna finns i Vasastan.
Det här är kul och levandegör hämnaren Lisbeth Salander, för glöm allt snack om att hon är feminist och kontrollfreak. Hon är en hämnare och ingenting annat. Hon har ju alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnare som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att hon är feminist. Eller att Stieg Larsson skulle ha haft en feministisk utgångspunkt. Han har bara gett samma gamla vanliga hämnarkaraktär ett nytt ansikte, en kvinnas.
Tittar man till exempel på Tarantinos huvudperson The Bride i Kill Bill filmerna kan man se många likheter med Lisbeth Salander. De har båda blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men de klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in feministiska tankebanor i. Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik eller speciellt feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.
Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst, (varför gör hon det?) och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.
Millennium kartan kan köpas i Stadsmuseets butik eller på Stockholm Tourist Center i Sverigehuset på Hamngatan. Pris: 20:-
Etiketter: bröst, Clint Eastwood, feminist, hämnare, Kill Bill, könsneutral, kontrollfreak, Lisbeth Salander, Mikael Blomkvist, Millennium, Millennium kartan, Stadsmuseet, Stieg Larsson, Sverigehuset, Tarantino, The Bride
Postat i Good Bad Girls | Inga kommentarer »
torsdag, 9 april, 2009
I går funderade jag över all uppmärksamhet ikring Annika Östberg och i dag läser jag ett intressant inlägg av Suzanne Kordon om de fenomenet. Hon påpekar att de mest uppmärksammade fallen i media av svenskar som sitter fängslade utomlands är Annika Östberg och Karolina Johansson, som dömdes till 50 års fängelse i Thailand. Både Annika Östberg och Karolina Johansson har erkänt och fått en dom men de betraktas ändå som skuldlösa.
De har enligt media blivit förledda att begå en brottslig handling av någon annan. De betraktas därför som värnlösa och ofarliga. En roll som i populärkulturen känns igen i hämnarrollen men med den skillnaden att kvinnorna som de offer de är tar sin hämnd. Men trots det är skuldfria eftersom de är offer för omständigheterna.
Tänk bara på Stieg Larssons, Lisbeth Salander, Quentin Tarantinos, Kill Bill eller Sonya i Carina Rydbergs bok ”Den om vässar vargens tänder”.
Det här tycker jag är superintressant!
Allrahelst med tanke på att det enligt DN i dag sitter över 170 svenskar fängslade i länder utanför Norden. För tillfället 149 män och 23 kvinnor, närmare hälften av dem har fortfarande inte dömts för något brott. De länder som har flest fängslade svenskar är USA, Tyskland och Storbritannien. I Sverige sitter cirka 5 000 intagna i svenska fängelser. I bland alla dessa fängslade människor är jag övertygad om att det finns en hel del som är offer för omständigheter. Men de lyfts inte fram i ljuset bara för att de inte kan spela rollen som värnlöst offer lika bra som Annika Östberg och Karolina Johansson. Jag tror också att den rollen spelas bäst av en svensk vit kvinna.
De här funderingarna har ingenting egentligen med Annika Östberg att göra. Jag missunnar henne inte på något sätt att få ha kommit till Sverige och tycker också att hon nu ska få sin strafftid prövad enligt svensk lag. Vilket borde medföra att hon kommer att bli frisläppt. I Sverige innebär ju en livstidsdom i praktiken 10-15, max 20 år och den tiden har Annika Östberg med råge. Så det är klart att jag också önskar henne lycka till med allt nu.
Etiketter: Annika Östberg, Carina Rydberg, fängelse, Karolina Johansson, Kill Bill, kvinnofängelse, Lisbeth Salander, Quentin Tarantinos, Sonya, Stieg Larssons, straff, Suzanne Kordon
Postat i Good Bad Girls | 3 kommentarer »
