Vart är kulturen på väg? Vad innebär kultur och kulturliv i Sverige om 30 år? Hur förändras spelplanen – och spelreglerna? Vad händer med kulturpolitiken? Vilka är utmaningarna, överraskningarna? Runt de här frågorna siar ett 30-tal skribenterna i antologin ”Framtiden är nu – Kultursverige 2040”. Det är en spännande läsning och författarna har också en del gemensamma visioner för framtiden. En är att de riktigt stora kulturscenerna kommer att tränga ut mellan arenorna, till förmån för de små lokala scenerna. Och det gäller inom de flesta kulturyttringar.
Som exempel kan man ta Hynek Pallas som skriver om hur förutsättningarna för film kommer att förändras. Han skissar upp bilden av hur framtidens barn kommer att kunna filma och berätta genom rörlig bild innan de kan skriva. En bra grogrund för kortfilmens status och den lilla arenan. Men självklart kommer också biografpalatsen att finnas kvar för de stora kassasuccéerna som också kan generera spin-off-produkter.
Owe Ronström skriver om musik och kritiserar de stora satsningarna som nu görs på arenabyggen. Han ser hur arenakulturen kommer att tränga undan de mindre livescenerna, de som kan dra publik en vanlig vardag. Musiker kommer därför att i större utsträckning nå ut via de digitala sociala medierna. Det är också där de kommer att möta sin publik första gången.
Prognosen för teater och bokmarknaden ser ut att gå samma väg. Det är på de stora scenerna och de små amatörscenerna som vi kommer att se teater på och vi kommer att läsa böcker från de riktigt stora förlagen och de små enmansförlagen.
Konstscenen i Bo Nilssons framtid tycks vara så gränsöverskridande att den helt enkelt blivit till en livsstil, en feelgoodprodukt som man kan hitta på nätet. En spännande tanke! Men också han är inne på att konstens publika arenor kommer att vara antingen stora internationella eller små lokalt förankrade.
Allt det här framtidsskådandet bottnar i rådande kulturpolitik som ju värnar arenakulturen samtidigt som regionaliseringen av kulturen kommer att medföra satsningar på lokalkultur. Så även kulturpolitiskt är det stora och lilla centralt, och ska man dra några slutsatser av det här är det väl att det våras för den oavlönade amatörkulturen.
Det här är bara en liten del av bokens framtids visioner, det finns mycket mer spännande att läsa inom områden som arkitektur, bibliotek, ekonomi, EU och så vidare. Mycket av det som beskrivs i boken känns också påtagligt aktuellt, som till exempel operahusdebatten, eller det lilla bokförlaget Vertigos utgivning av den internationellt kända författaren Hunter S. Thompsons biografi. En bok läsarna bara kommer att kunna köpa på Kulturbutik.se eftersom de stora kedjorna inte är intresserade. Framtiden är nu!
Titel: Framtiden är nu – Kultursverige 204
Redaktörer: Tobias Nielsén och Sven Nilsson
Grafiskform: Fredrik Nilsson och Kristian Rune
Förlag: Volante
Finns som e-bok
