.

Nu kan den som vill vandra i Lisbeth Salanders fotspår. Det är bara att köpa Stadsmuseets helt nyproducerade karta och börja promenera. Den visar vägen till Lisbeth Salander lägenhet på Lundagatan som hon bor i tills hon köper en 21-rumslägenhet på Fiskargatan 9. Mikael Blomkvists vindsvåning med utsikt över vattnet och Gamla Stan på Bellmansgatan 1. Mellqvist Kaffebar på Hornsgatan 78 och tidningen Millennium på Götgatan. Men det är bara ett axplock från Södermalm som man faktiskt skulle kunna säga står för trygghet. De riktigt ruskiga händelserna och adresserna finns i Vasastan.

Det här är kul och levandegör hämnaren Lisbeth Salander, för glöm allt snack om att hon är feminist och kontrollfreak. Hon är en hämnare och ingenting annat. Hon har ju alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnare som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att hon är feminist. Eller att Stieg Larsson skulle ha haft en feministisk utgångspunkt. Han har bara gett samma gamla vanliga hämnarkaraktär ett nytt ansikte, en kvinnas.

Tittar man till exempel på Tarantinos huvudperson The Bride i Kill Bill filmerna kan man se många likheter med Lisbeth Salander. De har båda blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men de klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in feministiska tankebanor i. Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik eller speciellt feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.

Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst, (varför gör hon det?) och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.

Millennium kartan kan köpas i Stadsmuseets butik eller på Stockholm Tourist Center i Sverigehuset på Hamngatan. Pris: 20:-