Inlägg märkta ‘The Bride’

Kill Bill Vol.3

måndag, 5 oktober, 2009

00053391-26276

Quentin Tarantino avslöjar i en intervju på BadTaste.it sina planer på en uppföljning av Kill Bill filmerna. Den kommer att handla om B.B. Kiddo, dottern till Beatrix Kiddo/The Bride/Black Mamba och Kill Bill. Men B.B. måste ju få växa till sig först för att kunna berätta om sin våldsamma barndom. Tarantino säger det på ett så självklart sätt så man uppriktigt tror att B.B. finns och måste bli äldre. År 2014 kan vi i alla fall se framemot ”Kill Bill Vol.3” och B.B.Kiddos historia.

 

Hela intervjun finns på BadTaste.it

004KBT_Uma_Thurman_123

”Kill Bill” får en fortsättning

Glöm Anna Anka!

söndag, 27 september, 2009

Glöm Anna Anka, det finns så många andra kvinnor att ha som förebild. Här följer ett axplock ifrån filmens värld.

 12001_amelie_004

Amelie i “Amelie från Montmartre”

1beatrix_2

Beatrix Kiddo/The Bride/Black Mamba I “Kill Bill”

1rita-hayworth

Gilda i ”Gilda”

0MV5BMTA1NTY3MDg4MjJeQTJeQWpwZ15BbWU2MDc1NDI4Ng@@__V1__SX480_SY360_

Jackie Brown i ”Jackie Brown”

M0V5BMTM4Mjc2NDgxNV5BMl5BanBnXkFtZTYwMTEyMTY3__V1__SX450_SY311_

Jen Yu, i ”Crouching Tiger Hidden Dragon”

1ladysnowblood

Lady Snowblood i “Lady Snowblood”

1337Skärmklipp

Mae West

1lauren-bacall-1

Marie ‘Slim’ Browning, i ”To Have and Have Not”

1Nikita_01

Nikita I ”Nikita”

13205611996_ac1dfeae26_o

Nagiko i “The Pillow Book”

1Trinity-from-The-Matrix-the-matrix-2282236-1024-768

Trinity i “Matrix”

Dreyfus Shosanna i ”Inglourious Basterds”

DNMediebloggen, SvD, Aftonbladet, Expressen

Lisbeth Salander

torsdag, 17 september, 2009

000MILLENNIUM_MSHK_1_-9548

Läkaren och psykologen Rigmor Robèrt dömer ut Lisbeth Salander som kvinna. När började man jämföra fiktionshjältar med verkligheten? Är det bara för att Lisbeth Salander är kvinna som hon inte får spelar hämnarrollen utan att dissekeras ner till minsta beståndsdel? För Rigmor Robèrt är ju inte den första att granska Lisbeth Salander. DN kritiker Nina Björk kom väl redan 2008 fram till att Lisbeth Salander är ett kontrollfreak med manliga egenskaper, en feminist av vår tid. Och sedan dess har hennes trovärdighet ständigt varit föremål för diskussion. Men Lisbeth Salander är ju ingenting annat än en hämnare.

Hon har alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk kvinnlig hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnarroll som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att hon inte är trovärdig eller kvinnlig. Det är  bara samma gamla vanliga hämnarkaraktär i ett nytt ansikte, en kvinnas.

Lisbeth Salander och Tarantinos The Bride har många likheter. De har blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in för mycket i.

Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.

Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik, okvinlig  eller feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.

I Lisbeth Salanders fotspår

söndag, 10 maj, 2009

aaqw12skarmklipp

.

Nu kan den som vill vandra i Lisbeth Salanders fotspår. Det är bara att köpa Stadsmuseets helt nyproducerade karta och börja promenera. Den visar vägen till Lisbeth Salander lägenhet på Lundagatan som hon bor i tills hon köper en 21-rumslägenhet på Fiskargatan 9. Mikael Blomkvists vindsvåning med utsikt över vattnet och Gamla Stan på Bellmansgatan 1. Mellqvist Kaffebar på Hornsgatan 78 och tidningen Millennium på Götgatan. Men det är bara ett axplock från Södermalm som man faktiskt skulle kunna säga står för trygghet. De riktigt ruskiga händelserna och adresserna finns i Vasastan.

 

Det här är kul och levandegör hämnaren Lisbeth Salander, för glöm allt snack om att hon är feminist och kontrollfreak. Hon är en hämnare och ingenting annat. Hon har ju alla egenskaper som man kan förvänta sig av en typisk hämnare i fiktionen. Hon lever till slutet, dödar sina fiender, hon är huvudperson, hon har speciella egenskaper, hon har en könsneutral sexuelläggning. Alltså en ganska stereotyp hämnare som inte är förändrad bara för att det är en kvinna som har rollen. Clint Eastwood har till exempel många gånger axlat rollen om hämnare. Så bara för att hämnare har fått bröst, är inte liktydigt med att hon är feminist. Eller att Stieg Larsson skulle ha haft en feministisk utgångspunkt. Han har bara gett samma gamla vanliga hämnarkaraktär ett nytt ansikte, en kvinnas.

 

Tittar man till exempel på Tarantinos huvudperson The Bride i Kill Bill filmerna kan man se många likheter med Lisbeth Salander. De har båda blivit och blir upprepade gånger utsatta för våld och dödliga situationer, de blir levande begravda, men de klarar sig alltid. De är kvinnor som både män och kvinnor kan identifiera sig med, då de håller sig precis på gränsen mellan det stereotypt manlig och kvinnliga. Att använda sig av stereotyper är tacksamt eftersom alla redan från början förstår vad det handlar om och något som populärkulturen alltid utnyttjat flitigt. Ett faktum som jag inte tycker man ska läsa in feministiska tankebanor i. Så Lisbeth Salanders karaktär är vare sig unik eller speciellt feministisk då hennes kamp uteslutande handlar om henne själv.

 

Men jag tycker mig ana en liten skillnad mellan den manliga hämnaren och den kvinnliga. Den kvinnliga hämnaren är attraktiv, eller blir, precis som Lisbeth Salander attraktiv när hon fixar ett par snygga bröst, (varför gör hon det?) och deras hämnd handlar inte bara om rätt och fel. Utan de har en känslomässig anledning till att de hämnas och handlar som de gör.

 

aaaa99skarmklipp

 

Millennium kartan kan köpas i Stadsmuseets butik eller på Stockholm Tourist Center i Sverigehuset på Hamngatan. Pris: 20:-

Kvinnlig hämnd

måndag, 13 april, 2009

alady_vengeance_1

Kvinnlig hämnd är ett intressant ämna att sätta fokus på och illustreras fint av bilden till den sydkoreanske regissören Chan-wook Parkers film Lady Vengeance. Där en till synes värnlös kvinna med en lysande gloria upphöjd likt en religiös ikon strålar mot betraktaren. En bild som känns permanent och har blivit kännetecken på den sköna kvinnliga outsidern som inte bara är vacker utan framförallt ouppnåelig. Greta Garbo är ett bra exempel hon brukar ju även kallas ”den gudomlige” och är dessutom en ikon för många homosexuella. Kanske av den enkla anledningen att hon gick sin egen väg utan att förklara eller prata om det, ett drag som jag anser vara kvinnligt. Myten och bilden av kvinnan som den hemlighetsfulla och icke-kommunikativa kan vara ett uttryck för att kvinnor har ett eget språk.

.
Redan i Bibeln och skapelseberättelsen kan man läsa att Gud skapade mannen till sin avbild och kvinnan till mannens begär. Detta förhållande är en aktuell fråga i jämlikhetsdebatten och ett intressant tema att titta närmare på. Fortsätter man att läsa Bibeln klargör den att kvinnans funktion är havandeskapet, en garanti för fortplantningen medan mannen, Guds avbild, har samtal med sin fader, för ordet är hans. Detta förhållande säger inte att kvinnan är ovetande eller skulle ha ett sämre intellekt, hon för helt enkelt ingen dialog. Däremot har hon en kommunikation med sin avkomma, fostret i magen, även om den föregår i det tysta. Denna tysta kommunikation har genom historien tillskrivit kvinnor egenskaper som gör dem till specialister på det omedvetna. De får bära namn som häxa, trollkvinna eller sibylla och representerar därmed något som inte är konkret. Utifrån detta perspektiv kan man resonera om ett kvinnligt icke-språk, ett poetiskt språk, ett språk som uttrycker mer än ord och mening. Ett språk som avslöjar människans innersta behov. Detta språk är kanske inte genuint kvinnligt men mannens och kvinnans språk är i grunden olika.
.
Gud nöjer sig dock inte med denna lilla könsskillnad utan fortsätter i sitt tal till ormen: Jag skall sätta fiendskap mellan dig och en kvinna, mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen. Gud har alltså fastställt könskampen och de två könens sexuella krig. Han har även dikterat förutsättningarna på spelplanen. Där kvinnan med sina från skapelsen kommunikativa brister blir tvungen att jobba tyst, intuitivt och självständigt. Vilket hon också gör med största skicklighet och finess. Det finns många exempel på kvinnor som tydligt kan stoltsera inför Gud i sin fulländning, av de egenskaper han har givit dem The Bride/Black Mamba är bara ett.
.
I Quentin Tarantinos Kill Bill, vol 1 och 2 möter vi The Bride/Black Mamba, en ung kvinna som blir mördad när hon höggravid står vid altaret för att ingå äktenskapet. Bröllopet blir en blodig massaker där ingen i sällskapet lämnas överlevande. Att The Bride fyra år senare reser sig upp och är redo för hämnd måste ses som ett mirakel. Det finns helt enkelt inga gränser för hennes vilja till att leva, överleva och hämnas. Hennes hämnd är att eliminera de personer som försökte att förstöra hennes liv och det är deras namn vi får se nedskrivna på en dödslista. Där står fyra namn på giftiga ormar plus namnet Bill. Black Mamba som är hennes yrkesnamn är dock den giftigaste ormen av alla så med det perfekta samurajsvärdet till hjälp betar hon av dödslistan lugnt och metodiskt. Hennes fyra första motståndare är kvinnor som precis som hon är skolade av Bill. De känner till varandra och all vet att det inte är någon lek när Black Mamba uppenbarar sig. Det är en döda-eller-bli-dödad kamp som utspelar sig vid varje möte. Slutligen når Black Mamba det sista namnet på dödslistan, Bill. Han har varit en av hennes läromästare, älskare och är far till de barn som togs ifrån henne under bröllopsmassakern. Deras möte är respektfullt och hon kan lugnt avsluta Bills liv på ett sätt som inte väcker några frågor. Det är mycket snyggt jobbat hela vägen fram till målet och Black Mamba kan med endast några års försening fortsätta på den väg som hon planerat. Denna kvinna måste helt enkelt vara skapelsens mest perfekta kvinna. Hon tar den yttersta konsekvensen av att inte vara kommunikativ, vilket innebär att jobba ensam i det tysta. Ett uttryck och språk som Gud har givit henne.
.
Jane Campion är nog annars den filmregissör som konsekvent i alla sina filmer skildrar kvinnor som på ett eller annat sätt väljer att kommunicera på sina egna villkor. I Pianot till exempel får vi följa en kvinna som bokstavligen väljer att slutat prata.Detta kvinnliga språk kan alltså se ut hur som helst bara det gagnar målet. Målet däremot behöver inte vara tydligt formulerat. Det kan helt enkelt vara en intuitiv väg bort ifrån något, en hämndaktion eller något helt annat. Samtliga kvinnor får dock göra offer på vägen, något som de är tvungna att göra för att nå sitt mål eller för att inte själva gå under. De är även tvungna att ensamma gå den vägen. Jag tycker att det här är starka kvinnliga egenskaper som sätter kvinnan i en helt ny position. Börjar man titta på kvinnoskildringar från det här perspektivet, får många kvinnor en helt ny karaktär.