För några veckor sedan läste jag att det på grund av rädsla för piratkopiering inte skulle bli någon pressvisning av David Finchers Millenniumfilm, ”The girl with the dragon tattoo”. Minns att jag då tyckte det var löjligt eftersom jag inte tror att filmkritiker i sin profession skulle börja läcka film. Och nu när mediekarusellen är igång runt filmen får regissör och skådespelare stå ut med an massa frågor från journalister som inte vet vad de ska fråga eller prata om. Pinsamt och ett hån mot alla som under år jobbat med filmen.

Men det är inte bara David Fincher och hans team som får stå ut med det här oseriösa bemötandet. Även lilla Turteatern som nu spelar SCUM-Manifestet med Andrea Edwards fick i gårdagens ”Debatt” känna av det. Många var åsikterna, det studsade rejält i debatten och att skilja på Andrea Edwards och Valerie Solanas verkade vara svårt. Det hjälpte inte att Andrea Edwards gång på gång påpekade, att hon bara är en skådespelare som utövar sitt yrke och att det hon säger inte är hennes tankar och ord. Men när hon frågade hur många som sett föreställningen blev det tyst. Det blev liksom ett platt falla för alla åsikter, var dom överhuvudtaget värda någonting då ingen verkade veta vad dom pratade om.

Jag känner igen den här typen av åsiktsmaskiner som drar i gång, alla har en åsikt men få har verkligen satt sig in i vad det handlar om. Det målas upp fördomsfulla fantasibilder som inte existerar och debatten handlar om allt annat än det som startade den. Konstverket ”Okänd, kvinna 2009–349701” är ett praktexempel. Det debatterades långt innan de ens var klart och förhållandevis få har fortfarande sett det. Jag tror inte ens många vet att verket heter ”Okänd, kvinna 2009–349701”. Trots det känner de flest till det och har också en åsikt.

Den här nya debattrenden är tröttsam.

DN   2   AB   SR   SvD   GP   Expressen