Inlägg märkta ‘The girl with the dragon tattoo’

The girl with the dragon tattoo

tisdag, 3 januari, 2012

Jag såg filmen ”The girl with the dragon tattoo” i mellandagarna och reagerade precis som Tomas Axelson på den amerikanska tolkningen av Lisbeth Salander. Rooney Maras gestaltning känns mest som en anpassning till en amerikansk publik, och det är synd då styrkan och känslan bakom Lisbeth Salanders personliga hämnd bleknar betydligt. För mig är Lisbeth Salander en klassisk hämnare som jobbar själv, inte visar känslor och aldrig berättar eller tycker synd om sig själv. Det finns inget känslosamt i hennes agerande, hon vågar helt enkelt visa en viljestyrka utan gränser och just det är befriande och skönt. Men tyvärr har den amerikanska Salander något skyggt och ibland till och med ängsligt över sig. Hon lämnas också som värnlöst offer i våldtäcktscenen istället för vredgad och hatisk mot förövaren Bjurman. Den skillnaden fick mig faktiskt att må illa… Och hennes relation med Mikael Blomkvist är för mysig för att passa in i min bild av Salander.

Det enda som jag tycker är bättre med den amerikanska Salander är hennes yttre, jag gillar verkligen nedtoningen av svärtan och hennes bleka blick. Just den hade räckt för att visa att det inuti finns en betydligt mjukare person.

I övrigt berättar David Fincher effektivt och bra, ja till och med bättre än förlagan.

Kvinnlig hämnd

Så objektifieras Lisbeth Salander i nya filmen

Våldtäkts­skildringar är en självklar del av underhållningsvåldet

Filmbranschen vill hellre ha skrik av smärta än av vällust

RecensionerAb   DN   Expressen   GP   Filmforum   SvD   SVT   Moviezien

Kommer ni ihåg Eva-Lotta Lisander?

fredag, 25 november, 2011

Nu när vi snart kan se Rooney Maras tolkning av Lisbeth Salander vill jag återigen uppmärksamma Eva-Lotta Lisander, minns ni henne? Hon var Kalle Blomkvist medhjälpare i Astrid Lingrens böcker om mästerdetektiven Blomkvist. Hennes roll och förhållande till Kalle Blomkvist har många likheter med Lisbeth Salanders och Mikael Blomkvists. Så jag är övertygad om att Stieg Larsson haft de ungdomsböckerna i bakhuvudet när han skrev Millennium trilogin.

I de böckerna precis som i många andra är det kvinnorna som står för kunskap och intelligens i en helig treenighet bestående av pojke, pojke, flicka. En konstellation som verkar vara väldigt fast förankrad. Den är tydlig i Blomkvist böckerna där hans trogna medhjälpare är Eva-Lotta Lisander och Anders Bengtsson. Och trots att det är Kalle som är mästerdetektiven så är det Eva-Lotta som tänker och avslöjar hur det ligger till. Hon utsätter sig för risker som att låta sig bli kidnappad och ser dessutom till att det finns bullar att dela ut när nöden är som störst. Fattar ni vilken bortglömd toppen brud!

Hermione Granger har samma roll i samma konstellation i Harry Potter böckerna och det ser likadant ut i filmen ”Kenny Begins”. Men de som frontas och som vi kommer i håg är Kalle Blomqvist, Harry Potter, och Kenny Starfighter. Det är de som är hjältarna! Tre bra killar men de är helt värdelösa utan  Eva-Lotta Lisander, Hermione Granger och Miranda.

Så det är hög tid att lyfta fram och hylla de här unga kvinnorna som står för oräddhet och intelligens och det glädjer mig att jag tror att karaktären Lisbeth Salander är inspirerad av en av dem. För vad har de här fantastiska tjejerna i litteraturen annars tagit vägen?

SvD   2   DN   2   3   4   24

Den tröttsamma debatten

fredag, 25 november, 2011

För några veckor sedan läste jag att det på grund av rädsla för piratkopiering inte skulle bli någon pressvisning av David Finchers Millenniumfilm, ”The girl with the dragon tattoo”. Minns att jag då tyckte det var löjligt eftersom jag inte tror att filmkritiker i sin profession skulle börja läcka film. Och nu när mediekarusellen är igång runt filmen får regissör och skådespelare stå ut med an massa frågor från journalister som inte vet vad de ska fråga eller prata om. Pinsamt och ett hån mot alla som under år jobbat med filmen.

Men det är inte bara David Fincher och hans team som får stå ut med det här oseriösa bemötandet. Även lilla Turteatern som nu spelar SCUM-Manifestet med Andrea Edwards fick i gårdagens ”Debatt” känna av det. Många var åsikterna, det studsade rejält i debatten och att skilja på Andrea Edwards och Valerie Solanas verkade vara svårt. Det hjälpte inte att Andrea Edwards gång på gång påpekade, att hon bara är en skådespelare som utövar sitt yrke och att det hon säger inte är hennes tankar och ord. Men när hon frågade hur många som sett föreställningen blev det tyst. Det blev liksom ett platt falla för alla åsikter, var dom överhuvudtaget värda någonting då ingen verkade veta vad dom pratade om.

Jag känner igen den här typen av åsiktsmaskiner som drar i gång, alla har en åsikt men få har verkligen satt sig in i vad det handlar om. Det målas upp fördomsfulla fantasibilder som inte existerar och debatten handlar om allt annat än det som startade den. Konstverket ”Okänd, kvinna 2009–349701” är ett praktexempel. Det debatterades långt innan de ens var klart och förhållandevis få har fortfarande sett det. Jag tror inte ens många vet att verket heter ”Okänd, kvinna 2009–349701”. Trots det känner de flest till det och har också en åsikt.

Den här nya debattrenden är tröttsam.

DN     AB   SR   SvD   GP   Expressen